little old lady


var på möte med arbetsförmedlingen för ett par dagar sedan. de hade vart till jobbet redan och berättat allt, men jag var tvungen att gå och lyssna på samma saker, igen. inget nytt under solen där inte.
men man är tvungen att gå, annars får man ingen a-kassa. det var nog det han var tydligast med att berätta gubben som höll i mötet, att det är inte arbetsförmedlingen som stänger av folk så de inte får några pengar om man missar ett möte. utan det är a-kassan som tar det beslutet. okey, så är det nog. men det är fan ni som tjallar! och ingen gillar en tjallare.

kontentan av detta var bara att jag ville därifrån, illare än kvickt helst, men gärna snabbare om det hade vart möjligt. problemet var att vi hade en tant som först var tvungen att ställa en fråga så det kom fram att hon hade en högskoleutbildning, cool tant va? med högskoleutbildning och allt. det tyckte hon i alla fall.
sen ställde tanten fråga på fråga och klockan tickade och tickade. sen säger hon

tant - oj, jag trodde inte att detta skulle ta så lång tid. jag måste gå.
afm-gubben - jaha, okej.

hon gick, och där satt vi alla med öppna munnar och bara häpnade.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0