fitte

idag under min raska promenad i det vackra höst vädret, på väg till gymmet, stannade jag och förundrades över våra pensionärer. de stod och höll på med den nobla sporten boule. det är en fransk sport som bäst avnjutes med en flaska gott rött och en baguette på en trottoar.
sporten går ut på att man kastar ut en liten boll även kallad petit couchon, för att sedan kasta en större boll och försöka komma så nära den lilla bollen som möjligt. så ni hör, reglerna är ganska enkla. men det är så bara för att gamlingarna inte skall glömma reglerna.

men det var inte det jag tänkte på. utan mer att, de har jobbat och slitit hela sina liv. de har drömt om den dagen de skall få gå i pension och få göra precis vad de vill. de väljer att gå till grusbanan och slänga bollar, inte på varandra för det hade ju vart ganska skoj, utan de slänger bollar på bollar.
så ungdomar, ett litet råd från mig till er. tänk inte så här att, den och den grejen  kan jag vänta med tills jag blir pensioner, utan gör det nu i stället, hörde ni det alla? gör det ni vill nu. lite carpe diem ungefär. fan va djup jag blev, visste inte att jag hade det i mig. nästan lite björn ranelid över mig.