fitte

jag blev kallad för fröken karlsson när jag hade håret uppsatt i tofs på jobbet. jag tror han syftade på någon gammal könsordning där kvinna har långt hår, som mannen kan dra hem henne i efter krogen. och mannen skall ha en kortare, mer välklippt frisyr.
jag står högst upp på barrikaden och kämpar mot tusenårigt förtryck, mot alla gamla mallar och regler. mot patriarkatet, för en ny världsordning. i feminismens och jämställdhetens namn.
får jag en klapp på axeln? ett fan va bra, kämpa på!?

nej! jag blir hånad och häcklad, för att min frisyr inte följer normen för mitt kön. jag får bara skit för det.

men det är som jag brukar säga till tore. skit skall skit ha.

men vad kan man begära av dessa stofiler? de lever kvar på stenåldern, de tar sin stenbil till jobbet. käkar sitt grus, frugan lagat åt dem kvällen innan, i matlåda, med två stenar som bestick. kommer hem på kvällen och blir stenade (inte på det muslimska viset, mer på det amerikanska tonårsaktigt viset).

det troligaste är nog ändå att de är avundsjuka på mitt vackra hårsvall. det har man ju fått höra hela uppväxten, är det någon som klagar och hackar på dig, då är de bara avundsjuka.

exempel. jag kommer till skolan i fula och trasiga jeans, som var populära samtidigt som det var coolt att röka. de tuffa pojkarna med nya supercoola jeans retar mig för mina fula.
jag kommer hem gråtandes till mor och berättar för henne om alla hemskheter som hänt. mamma säger bara att dem är avundsjuka på dig och dina fula jeans.
jag blir glad och går ut och leker burken ensam. medans mamma kunde köpa sprit för mina jeanspengar denna månaden också. och jag får doppa frukostmackan i kaffekask. alla är nöjda och glada.

men är man flintis så blir man nog lätt avundsjuk på mitt vackra hår. ibland, bara för att retas, brukar jag släppa ut håret och går och slänger med det i slow motion. det är otroligt erotiskt och bör upplevas minst en gång innan man dör.