fitte

som gammal lok-fan, värmde det igår mitt kalla lilla hjärta att få se lillasyster, som är gamla lok till hälften. att få se och höra lok står när dom andra faller live, är ett måste för alla människor. det är en av vår tids stora låtar. som direkt går att jämföra med, stairways to heaven, tom sawyer, iron man och dust in the wind.

jag har vid ett tidigare tillfälle haft chansen att se lok live. det var vattenfestivalen för precis etthundra år sedan. jag och en kompis åkte till stockholm med lok i siktet. bara det att vi handlade upp alla pengar på andras bandtröjor och bandflaggor att ha på väggen. min kamrat försökte till och med snatta några sådan, men larmet gick i turkaffären, det blev ett väldigt hullabaloo. men det slutade med att han lyckades ge mig flagorna så jag sprang in med dem till krokarna igen, under tiden blev han muddrar av affärsinnehavaren. läskigt var det, hade han kommit på oss hade vi nog blivit av med handen.

jag snattade inte, mest för att jag är för nervös att göra det. jag försökte på ica någongång när jag var typ 12år, men det slutade med att vi var i affären i typ 2,5 timmar för jag inte vågade gå ut. så jag la tillbaka godisbiten och gick snopet därifrån, med svansen mellan benen, men med hedern i behåll.

men tillbaka till historien nu. vi gick ner till hamnen där de skulle spela. skulle betala in oss, men märkte att pengarna inte räckte. så vi klättrade upp på ett 7-10 våningarshus (det var byggställningar runt för det fixade fasaden). vi satt där, drack några ljumna millenium och diskuterade hurvida lok gillade oss "hardcorefansen" mer som klättrade upp på tak för att se dem, än alla andra töntar som betalade och gick in. då kom vi fram till att de nog gillade oss mer. idag är jag beredd att ändra den uppfattningen. men man kan ju aldrig vara säker.

det gick några låtar, det var fint med solen som var på väg ner. då ropar polisen i megafoner att vi måste klättra ner. någon jävel har tjallat på oss. jag säger bara, hade vi fått tag på den nollan som tjallade, hade vi garanterat gett han ståplats i nybroviken, med senaste verionen av betongskor, det är så vi rullar i förorten!
vi klättrar ner, det står 2 piketbussar och en vanlig polisbil där. de frågar om det är fler folk där uppe och varför i helvetet vi klättrat upp där. jag svarade att min mormor bor där, så det var lugnt. då svara han att det är bara massa kontor där. min mormor jobbar mycket och anser att det är hennes hem hjälpte föga att säga.
de frågade om våra personnummer. vi kunde givetvis inte våra fyra sista siffror. kan ni inte era fyra sista siffror, är ni dumma i huvudet? nej, det är det väl ingen som kan försökte vi. de ville ha med oss i bilen, men då toksprang vi och hoppade över en stor metallgrind och sprang raka vägen, med all öl i väskan, till centralen. där satt vi helt paranoida tills vårat tåg kom in ungefär ett par timmar senare.

men vi hann med att bli fotade med svambob fyrkant, stort var ordet!

när vi kom till avesta igen skulle vi ta hans moppe till brunnbäcksfestplats. vi träffade på en till kopis på vägen, så vi var tre stycken på hans dt. det gick bra en bit. sen skulle han vara rolig och började vobbla med styret, jag ramlade av, fastnade med klockan i packethållaren. släpas efter en bit, min riktiga farfarsbyxor går sönder. jag blir aslack och knuffar ner hans mobbe mot älven. den kom inte ända fram, tyvärr tyckte jag nog då. nu känner jag att det var nog bäst så. sen minns jag inget mer.