hur kan man göra så och framförallt varför?


solen sken och magen kurrade. det var lunch. spagetti och köttfärssås stod på menyn, uttjatat men gott. låda. stod i micron och snurrade, plastmuggen fylldes med isande kallt vatten. besticken låg analt uppställda på matbordet, likt två ensamma silvriga små soldater.
kylskåpet öppnas, ett sökande öga finner sitt mål. den står där, rak i ryggen som en fura. en hand, en full ketchupflaska fylld med felix härliga solmogna tomater.
något är fel, blicken flackar, kallsvetten tränger fram. ångesten dunkar i huvudet. den en gång så stolta flaskan med det röda guldet är tom. den var full när den ställdes i fikarummets kylskåp. ketchup-marodören har vart här, en unken doft av honom ligger tung över rummet.

pling. ett plinga av tomhet och ledsamhet. varför fick jag aldrig chansen att smaka på dig? varför?

därför kan man inte ta med finketchup till jobbet. en ide kan vara att hälla över felixs variant i en willys förpackning. tåls att fundera på.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0