lära mig döda


en kopp choklad och en vindpust med doft av vinter. det triggar igång gamla lumparminnen. på något konstigt sätt har det blivit bra minnen. här kommer några stycken.

vattna tunnelbanan

"kommer den växa?"

jag hade det stora nöjet att göra lumpen i allas våran huvudstad, stockholm. det är bättre på minst två sätt, än att göra den mitt i skogen i arvidsjaur. ett, man slipper vara mitt i den kalla mörka skogen. två, utelivet är lite bättre.

när artonåriga killar skall bounda, ligger hyssen nära till hands. ett av de första hyssen var att vattna tunnelbanan. det går ut på som det kanske låter att hala fram slangen i tunnelbanan och vrida på vattnet. hysteriskt kul tyckte vi, det vart lite av en tradition efter våra utekvällar. vi tog vägen förbi tunnelbanan, vattnade och skrattade. till en början, men efter varje vattning så dog vi lite inombords. till slut tyckte vi inte att det var roligt längre, vi gjorde det bara för att vi var tvugna. det vart som ett tvång, ett måste.

"surreal but nice"

det var en av mina kamrater som bodde ute i betongen med sin mor. vi åkte dit en kväll och grundade lite. klockan är lite över tolv, kamraten och hans mor tycker att de skulle ta fylleslaget till en ny nivå. som den lilla oskuldsfulla bondpojken jag var, vart jag väldigt förvånad när de börjar röka på tillsammans. de puffar och frustar ikapp, när kamraten ropar ut, mamma vart är raketerna? han får till svars att de ligger i garderoben bakom vaserna. det var bara ut på ballkongen och elda på dem. mitt i natten, en tisdag, bland alla höghusen och höga kamrater. det var "surreal but nice".

kamraten

vi hade inte pratat mycket, men på väg till centralen från de första veckorna i lumpen hamnade vi brevid varandra på t-banan. han var sur för han skulle vara tvungen att gå av några stationer innan hans stopp för att gå upp och ta ut pengar. jag lånade han 500 kronor, sedan den dagen var vi bästa vänner. han spottade inte i glaset. vi hade en jobbig tjej i vårt rum. hon var borta en natt, vi kom hem från krogen, han går upp i hennes säng, halar fram den och börjar urinera. jag låg dubbelvikt av skratt, de andra tyckte att han gått över gränsen. han hade nog lite ångest dagen efter.

pee in a bag

lite vatten hade runnit under broarna sedan fylleslaget i betongen. kamraten hade fortsatt att supa lite mer och lite hårdare än de flesta. jag hade dragit nitlotten och var tvungen att städa inne. när jag går och drar städvagnen med lika mycket inspiration som anna book känner inför bantningsmat. då kommer kamraten springandes och lyckas få fram att han vill ha mitt kiss. okej? sa jag. han berättade snabbt att han är på möte med sjuksköterskan angående hans fylleskandaler och att han var tvungen att ge henne ett urinprov. de av er som läste "surreal but nice" förstår varför han var lite desperat att få mitt kiss. jag var inte nödig men gav det en chans, tog en vit städpåse och till hans lycka kom det några droppar. jag räddade min kamrat. det är det lumpen handlar om, att rädda sitt mannskap.




Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0