no country for old dogs


jag försöker gå upp för trappen för att komma till min lägenhet. mellan mig och min fristad är en liten ful och bortskämd hund och givetvis ägaren till byrackan.

 

byracksägaren – ska du stå ivägen? säger han till hunden.

 

han får inget svar. konstigt? nej! hundar kan inte prata. men den kan nåt annat, hunden står och skäller så det ekar i hela trappen.

gubben flinar, han tycker hunden är söt, han vill att jag skall dela flinet med honom. för hundägaren är det självklart att jag också tycker att hans krulliga ouppfostrade hund är söt. hunden skulle inte ens vara söt om du så doppade den i sirap och rullade den i socker. hade det vart en Chihuahua så hade det vart okej, för det är en söt hund, men jag gillar inte att fula hundar blir uppfostrade som söta hundar.

jag försöker gå förbi, hunden flyttar inte på sig. ägaren försöker dra den lite bakåt med hjälp av kopplet, det enda som händer är att hunden ställer sig på bakbenen. rabiata rabiessmittade best! gubben står fortfarande bara och flinar åt sin ”söta” hund.

jag börjar också flina, jag funderar på hur det skulle se ut med hunden på ett grillspett. nu delar vi flinet. det är ett fint ögonblick, vackert akompanierat av hundskall. men vi får se hur länge det håller i sig.

 

 


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0