gott nytt år, snart.

 
med en diger inköpslista och ett glatt humör stegade jag in på systemet. efter två minuter träffade jag på en kompis, han undrade varför jag såg så förbannad ut. det var det glada humöret det. fyfan vad folk och fyfan för folk. 
 
efter att ha köat med alltför mycket i händerna i en alkoholistisktlång kö så fick jag betala, det är inte ofta man är glad för att få betala men detta var en av de få gångerna. får ett lyckoord av tanten i kassan och jag beger mig ut på den farofyllda färden till bilen.
 
det var framförallt två saker jag fruktade, då var inte tyngden av två fulla långburksplattor en av dem. det var isgatan och att jag passerade alkisbänken. för hade jag halkat så hade jag troligtvis dött. om inte av tyngden av femtio stora fulla burkar som attackerar från ovan och en isig väg från undersidan, så från de alkisar som strirrade med tefatsögon och hoppades på en vurpa och tillhörande "vuxengodisregn". där och då hade jag blivit söndertrampad och inte lampskärm som i polen på förtitalet utan en skön soffa för dessa pissluffare. det hade ju vart ett fint sätt att slutat sina dagar på.
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0