oh snap

än engång blev jag halvt ihjälskrämd i trappuppgången. nu var det nåt hårigt och väsande som hoppade mot mig när jag öppnade dörren nere, med flaska i mun och skor i näve. det visade sig att det håriga var en hundlikande sak och det väsande var kopplet som drogs mot golvet. får rysningar av det ljudet även utan hoppande hundlika saker. 
 
lite konstigt dock att lämna en hund ensam nere i trappuppgången, även fast den var ful och man kanske vill bli av med den. men vem skulle stjäla en ful skällande sak? ingen, vi ser ju hur det gått för gunilla persson. 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0