fitte

 

när jag står och toktvättar som hårdast med "jag saknar dig mindre och mindre" popandes ur lurarna så känner jag mig utstirrad. vänder mig om och gör ett gyfferyck. där står hon fru grönholm, kärringen med flest tvättimmar i norra europa. vad är det nu då, har jag inte städat tillräckligt bra idag igen? jag har ju inte tvätta klart.

 

hon försöker tala till mig. ånken säger hon, vill hon bjuda med mig till donken? sen börjar hon dra i mig. säger åt henne på finska, nu lugnar du ner dig. jag skall starta denna maskinen bara. följer med. hon har inte stulit kondomerna jag lämnade framme, lika bra, hon är nog ändå skottsäker.

 

hon pekar och snackar finska och pekar lite till. sen börjar hon ta mig på stjärten och jag är inte blyg och börjar tafsa tillbaka. men det är då jag förstår. plånboken. hon hade lämnat den i trappen helt öppet och nu var den borta.

 

att karma kan slå tillbaka på detta viset efter tusen år av stölder tycker jag är mycket lustigt. nu skulle hon ringa polisen. kul att ta det samtalet.