fitte

 

sådär då, tillbaks är sömnlösa nätter och tidiga morgnar. borta är aptit. hoppas på att blogginspirationen även följer med ångesten. bra för bantingen dock, fler timmar att träna på och ingen mat.

 

efter en längre och snabbare powerwalk gjorde jag lax och hade tomat och gurka som trevligt sällskap. men laxen ville aldrig riktigt titta mig i ögonen och kom aldrig med några egna samtalsämnen. och vad vi än pratade om så hamnade vi vid att han gnällde och hackade ner på sig själv. så jag funderade ett tag på varför han hade så dåligt självförtroende. sen poppade det upp i skallen, så enkelt och självklart, laxen har ju fått hört hur fet han är i hela sitt liv. 

 

inte det? ingen? inte ens skrattmåsen där bak? aja, bara hoppas att humorn hittar tillbaka hit snart.