fitte

ända sedan första gången jag såg machida fightas, så har jag vetat och sett fram emot det här ögonblicket. jag är ingen blodtörstig jävel som älskar när folk slåss och näsor knäcks, men när den här karln slåss så blodet sprutar från motståndarna så är det ballett, det är poesi, det är allt det vackra i den här världen sammansatt i en enda stor våldsopera, utan tjocka tanter som sjunger förstås.
och där i usa i nevadas öken skulle jag ha suttit på en stol i mgm grand garden arena i las vegas, med en öl i ena handen och en öl i andra handen och sett detta spektakel, ufc, ultimate fighting championship.

prolog: jag satt och slösurfade runt på swebits och letade efter nått program att döda lite tid med, och om jag hittade något tidsdödande program gosse.
tuf stod det bara, men jag chansade. tuf står för the ultimate fighter och jag tankade hem det och jag blev helt såld. det var som big brother fast utan linda rosing, men med ett stort gäng testosteronstinna killar med massa machoattityd. de hade haft en trasig uppväxt, de hade tatueringar och alla ville ha uppmärksamhet och visa upp sig. låt dem bo ihop i samma hus ett tag utan nått att göra mer än att träna och reta sig på varandra, sen slänger du in lite sprit och vips, du har genialisk tv underhållning. jag hade aldrig haft något som helst intresse för riktig boxning, brottning eller karate. men släng ihop alla möjliga och omöjliga stilar och lås in två killar i en bur så blir det bra. det bara är så.

nu hade jag och alexandra planerat en usa resa. jag kollade givetvis upp om det var nått ufc på nått av de ställena vi planerade besöka och det sammanföll perfekt, de datumet vi skulle vart i las vegas skulle de ha ett event där. till råga på allt så skulle den killen som jag helst av allt skulle vilja se, han skulle ha sin titel match. allt det här var för bra för att vara sant.
så det sket sig. det blev ingen usa resa (än) och jag är så sjukt ledsen för att jag missade det. men han vann och jag hade tvåhundra i puls de 8:56 minutrarna matchen varade och det var underbart ändå.


detta inlägget är sen i somras, men det blev aldrig publicerat för att jag och min publicist (alx) kom överrens om att det var tråkigt. men nu kan jag inte hålla dessa känslorna inne längre. nu jävlar smäller det!