fitte

svt visade en dokumentär om två snubbar som drog till grönland för att bo där i ett år. helt ensamma, med endast några fjällrävar (får man skriva fjällräv när man jobbat på haglöfs?) som grannar. de var total harmoni. se snön falla, sedan isen smällta. jag blev inspirerad av allt det lugna och vackra.

slaget i saken blev en tur till blåbärsskogen. jag köpte på mig tre stycken blåbärsplockare (i plast, ej thailändare) för nästan trehundra kronor. pepp som tusan, drog jag ihop en crew så vi vart fyra pers. men hittade bara en liten hink, det var ångestframkallande, tänk att behöva lämna några bär ensamma i skogen. väl i skogen släppte ångesten snabbt. den lilla hinken var minsta problemet. det var urplockat som efter en mellandagsrea på h&m. jag som hade tänkt att plocka hela min årsförbrukning. vi lyckades fylla den lilla hinken, men det vart utspätt med lite lingon också. det räckte till 3 smoothies och en matlåda. men det var lite tur, för att rensa bären från alla barr, kottar och harar var än mer tråkigt än att plocka bär i en tom skog. kilo priset på bären om man räknar med bärplockarna vill jag inte tänka på. hade nog vart billigare och lättare att bara köpt de satans bären.

när lilla hinken var fylld och vi gick tillbaka till bilen kändes det bra. tills jag såg bilen. eller snarare inte såg bilen. det var så mycket flygmyror att jag knappt såg smutsen på den. det bästa var att jag lämnat min elmanövrerade taklucka öppen. jag fick panik och hoppade in i bilen och stängde den, då började det regna myror i håret på mig och jag  hade inget paraply att tillgå. jag äcklas av att bara skriva detta. kan vara bland det vidrigaste jag vart med om.

slutsats, naturen gör sig bäst på tv.