prozac


idag fick jag agera fotomodell på jobbet. de skulle visa att det fanns unga söta pojkar som jobbar på bruk. inte bara bittra gubbar. detta skall sedan skyfflas ut i skolorna för att rekrytera de små liven. jag ville inte vara med. så jag sa..

1. jag jobbar inte speciellt mycket.
2. jag är fan snart tretti!

men nu är det gjort och jag sitter ensam kvar med ångesten att jag för första gången erkänt för mig själv att jag närmare mig det onämnbara.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0