stockholm i mitt hjärta


det hände en lite läskig grej i stockholms tunnelbana runt 03:00 i lördags. jag stod och såg cool ut som vanligt. lite rund under fötterna. det var ganska packat och det var mycket folk. helst plötsligt hör jag ett pysande mäögligt ljud, väldigt obekvämt var det. folk hoppar undan. med tanke på tidpunkten och vilken dag det var så antog jag helt sonika att det var nåt fyllo som valde att dela med sig av de sista ölen och sin två cheesburgare. mycket generöst, men folk verkade konstigt nog inte intresserade.
men jag tog fel. det var en tjej som ramlade ihop i ett troligt epilepsianfall. folk vart chockade, vem skall göra nåt? som den sanna hjälten jag är tog jag ett steg tillbaka, lyckades nappa en sittplats i tumultet. en person håller på att rycka i nödstoppen. hur tänkte han? kanske..jag tror det är bäst om vi stannar mitt i en tunnel så att ingen kan komma hit och vi inte kan komma någonstans. han hade en poäng, not! eller så hade han en självpoäng (heter det så när man göra "självmål i basket?).

någon ropar..

någon - ÄR DET NÅGON SOM ÄR LÄKARE!?

haha, hur klyschig får man bli?

vi anländer till nästa station, många har ringt 112, t-baneföraren är underrättad. hon dras ur vagnen och läggs på golvet på stationen i framstupa sidoläge givetvis (det är ju lite äckligt att svälja tunga. men ironiskt nog så stod hon för någon timme sedan och svalde någon annans tunga. att svälja sin egen är som att onanera). som tur är var det några som stannade kvar. tänk vad förvånade nästa last med fyllon hade blivit när dem stigit av och så ligger det en tjej där helt apropå.
vi åkte vidare och jag vet inte om hon lever, eller hur konstigt det var för henne att vakna på ett sjukhus helt plötsligt, utan minne hur hon tagit sig dit. äsch, det låter som en vanlig helg. minus sjukhuset.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0