blow my whistle baby


hur ser drömmedpassageraren ut? tänkte lite på det sen jag klagade lite för nåt inlägg sedan.
jag tror att den skall lukta smultron, vara tyst och bjuda på hembakt.
det sista fick jag uppleva 23.00 när jag åkte från stockholm i söndags. det satt en snubbe, sedan kom det tre andra som inte kände honom. de andra tre hade tagit med sig sina respektive skafferin. de gluffsar ikapp med varandra. helt plötsligt frågar en av dem om den som inte är med dem vill ha en hembakt bulle. han svarar nej. ett sunt svar om du frågar mig. jag har väldigt svårt att äta andras hembakta bröd. samma med tårta, då äter jag hellre en köptårta.

mamma hade lånat bilen när jag var borta, men den stod så fint vid stationen i krylbo när jag och tåget kommit fram.
jag började leta efter nyckeln när jag ser att polisen åker förbi med en suspekt blick på mig. jag tänker inte mer på det utan hoppar in i den immiga bilen och kör mot mattsbogatan.
det är en bil som följer efter så jag tittar bak så gott det går, men ser inte mycket.
en viss vinglighet kan ha förekommit. men jag försökte hålla alla rådande hastighetsbestämmelser. när jag kommer ut på krylborakan och gasar upp i 70 börjar det blinka rött och blått bakom mig. ångesten sköljer över mig likt en tsunami över thailand. jag kör till sidan och tänker att då var det bara 50 där.
men de vill bara att jag skall göra ett utandningsprov. nu blev jag lite nervös, för jag var ut och drack dagen innan. dock inte så mycket. sen hade jag druckit en storstark till maten vid klockan tre. den borde vara förbränd och klar. men man vet ju aldrig.

en gång i parken var jag för full och spydde, vakterna tog mig i armen och drog ut mig. där fick jag blåsa, det lyste grönt. de var tvugna att släppa in mig igen. kan vara att jag har bra teknik på att blåsa. eller så sög deras lilla blåsmanick.

jag blåste grönt, det var skönt.  blev önskad en trevlig dag. jag tackade och åkte hem.

när jag skulle öppna kylen hemma så var det ljummet där i. jag är inte kräsmagad så jag provsmakade några grejer. känns ganska ovärt at slänga en ny stor ost. men yoghurten som lät kluck, klatt, klurk när den i klumpar droppade ner i tallriken, den provsmakade jag inte ens. humöret sjönk genast drastiskt. men då tänkte jag på blåsningen, den positiva blåsningen som visade ett negativt resultat på mätaren. då drogs mungiporna upp igen.

sen när jag skulle sova tände jag nattlampan. pang sa det och ett eldklot model mindre slogs upp i mitt ansikte. sladen small på mitten, jag har aldrig vart med om eller hört om något liknande. men nu är det en missfärgning på golvet och mörkt i rummet. humöret sjönk igen, men jag tänkte på blåsningen igen och somnade tillslut efter en jobbig dag.
är det någon som orkat läsa klart allt detta? jag orkade knappt skriva det. än mindre korrekturläste det. men det gör inte så mycket, jag kan ju knappt stava ändåså.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0