dag sju: äntligen, det var på tiden.
pasta carbonarans förbanelse sista delen. vi satt och gottade oss på pizza hut, i ett ögoblick av förnekelse beställer jag en pasta carbonara. vi vet alla var det slutade någonstans. hemburen av en 40kilos bög, ja vid vissa tillfällen kan de få superkrafter tydligen, men jag kräkade och han höll mitt hår så fint. naw på honom.
Men innan kräkandet hann vi med lite balkongfest. Jag blev röd i ansiktet, kanske för allt pinsamt jag gjort under hela mitt liv, iallafall att döma av färgen. Men det var bara att sätta på sig röda kläder och skor för att försöka dölja. Det gick sådär. Hittade en grön påse tillslut, den hjälpte mer. Och vid grön gubbe fick man ta, det var uppskattat. Alla gillar ju att ta.
Som sagt vid ett tidigare inlägg så skrev att det lönar sig att vara snäll. För jag fick faktiskt bärhjälp ner på krogen. gå? det är för fattiglappar. det man inte har i benen får man ha i börsen. Inte så uppskattat vid dörren, ”bete er som människor” sa dem. Jag betalade för mig och gick. Inne på krogen var det dans, tjo och stim, sånt är roligt. Men efter en vecka i napa är man aningens svårstartad. Då hittade vi på fishshoten på krogen och jd. Resten av kvällen skvallrar bilderna om. Men jag fick alltså färdtjänst hem av en hälften så tunn kille.
