fitte

 

med sin sammetslena röst, sågar han usa i tusen bitar. han är som en stor ovårdad robin hood, han står alltid på de svagas sida. detta måste vara det bästa sättet att somna, en vettig godnattsaga, om man inte räknar att somna till snygg-alx fnissnigar i sömnen förstås.

trött! det är ett äckligt billarm som tjutit hela natten. jag tycker att om kvinnor kan få egna dagar, så kan biltjuvar få en egen timme varje dag. då de i lugn och ro kan ta sina bilar utan att störa alla människor som sover. plus att de får lite bättre arbetstider, det är bra.

bilen som tjutit hela natten och hållit hela grannskapet vaket är den tjuriga finngubben, det är lätt att klaga på andra, men att sopa rent framför egen dörr var lite svårare.

men nu skall zombien åka och jobba, ni får passa er, om ni mot förmodan är uppe nu och skulle möta mig. så slipper ni få era hjärnor uppätna tänkte jag, snällt va?

 

jag hamnade framför en lustig typ på tåget hem från stockholm igår. det var sitta mitt emot varandra platser, med ett bord mellan oss. hon ville inte sitta där, men hade inte så mycket val. jag var tydligen bättre än att stå mellan vagnarna i alla fall, vilken ego boost för mig.

hon var en blandning av punk och emo, vilket oftast är människor som blivit utstötta av samhället för de inte passar in. då måste man motsätta sig samhället och alla dess normer, de samlas i en grupp med andra utstötta och målar sig svarta i ansiktet (inte för att dölja, utan för att det är snyggt), klipper lustiga frisyrer (för att provocera mig, det lyckas nästan), och skär sig i armarna (för att det är snyggt, inte för att smärtan skall dämpa ångesten (över att ha det för bra i sverige?)).

men bakom denna fasad av, jag bryr mig inte om något eller någon, fanns en väldigt kärleksfull person. hon pratade i telefon med sin pojkvän, och hon fick den lenaste, prata med käresta rösten jag någonsin hört.

när samtalet äntligen skulle avbrytas tog det cirka en minut av pusselipussande och jag älskar diiiiig meeeer. jag kunde hålla masken i 30 sekunder, sedan blev det olidligt. det blev en sådan kontrast, den hårda ytan mot det mjuka inre. jag visste att jag inte fick börja skratta, men hon bara körde på med pusselipuss och gulligull. och mina mungiporna envisades med att dras uppåt mer och mer. det slutade med att jag hade min telefon för hela ansiktet och satt och fnissade så där barnsligt, bara för att jag inte fick.

sen satt hon resten av vägen helt spattig, stirrig och suckade.  hon var som en uttråkade 4:a åring. när tåget närmade sig avesta krylbo och folk började resa på sig för avstigning blev det massa lediga platser. då flyttade hon. hon ville inte sitta framför mig något mer, som hämnd satt jag kvar utan att visa att jag skulle av. Sen när hon hade krånglat och flyttat klart alla sina grejer, reste jag mig och gick av tåget. fitte 1, punkemo 0!

 

 

 

jag visade alx örebros musikskola, när de tolkar also sprach zarathusthra på ett ganska humoristikst vis, medvetet eller omedvetet? you tell me. hon rörde inte en min, jag skrattade som tusan och vid en kortare sekvens kom det lite grisskratt, ni vet nöffningarna.



sen visade alx en låt, devotion.



fitte - är denna bra?

alx - ja! det skulle du också tycka om du sett hur alla bratsen öste till den. (inge ironi här så långt örat kan höra).

en liten sammanfattning av gårdagen. jag spelade inte min livs bowling och jag pimplade tre apor som jag inte trodde att det fanns någon morgondag. men nu blir det nya tag. jag skall hala på till ballbreaker med snyggalx och titta när hon jobbar. jag älskar att titta på andra människor när de jobbar. men jag älskar alx mer.

upp i ottan för att åka till stockholm och bästa alx. sen mysfrulle, shoping, alice i underlandet 3d. alx sticker till jobbet. jag, jocke och helena käkar en svinigt go burgare på kungshallen. sen köpte jag några bärs och ett nytt objektiv till min kära canon eos 40d, det förtjänade han. sigma 18-50mm 2,8. det blir fint det!! nu skall jag dra till körsbärsvägen för fördrink och sedan vidare till bb för att spela bowling.

nu när alx har lagt sin matblogg på hyllan, då får fitte ta över stafettpinnen. idag har jag ätit på mc donken, en halv calzone och skagensmörgåstårta, från biggans givetvis. jag är fortfarande för sjuk för att träna, ångesten ligger i matkoma. om jag viskar detta utan att väcka ångesten ur matkoman så kan jag berätta, innan maten så vägde jag 79,4kg efter maten 81,2kg! tur att jag viskade va?
går det på något sätt att visa att man viskar när man skriver? SKRIKA VET JU ALLA, men viska?

skall fortsätta på det inslagna mat spåret, imorgon blir det thaimat. jag drar till stockholm med 07:15 tåget och alx har krejvat efter thai, så då får vi ta och styra det. sa jag förresten att jag fortfarande är krasslig? men bara på morgonen, sen går det över. kan det inte bara bryta ut riktigt och sedan gå över?

nej nu skall jag sluta dryga mig och gå och sova. måste ju upp vid sex. och sjuk är jag också, fast inte riktigt, men typ..

och ni snackar om att föda barn..

nu skulle jag ha varit ut på de soldränkta vägarna med lillsyrran och handledat när hon övningskör. efter det skulle vi traskat till gymmet och tränat. men när jag vaknade imorse ville min hals och mitt bröst något annat. jag som har c-vitaminbombat som aldrig förr! bittert.
mitt gymkort går ut om två veckor, jag hade tänkt att hårdköra fram till dess, men det gamla rhinoviruset hade andra planer för mig. jäkla rhinovirus, bara förstör.

 

nu är jag nyss hemkommen från mc donken, fan vad fint det satt med en new york burgare så här på kvällskvisten, hade suttit lite finare med en el maco eller big tasty, men nu ska vi inte klaga. dem säger att, äter man sent så sätter det sig lättare, det är ju därför man skall hoppa över nattmackan. så burgarn och daimglasen med chokladtopping kommer sitta fint på mina kärlekshandtag, burgarn på den ena och daimglassen på den andra. för då blir det som de säger igen, det är bara mer att älska. synd bara att hon som skall dra i dem drog till stockholm för att jobba idag.

 

förlåt om allt är osammanhängande, men jag är fett trött och hjärnan fullproppad med fett.

 

 

haha, vad skall man säga? när jag kom ut till bilen imorse så var det en stor snöhög precis framför förardörren. eftersom det var töväder igår och minusgrader inatt betyder det att snöhögen var stenhård. jag var tvungen att gå in genom passagerardörren.
om det var med flit? vet inte, men det var en väldigt tillfällighet att snöhögen endast kom utanför dörren och ingen annanstans.
om jag smider på en gruvlig hämnd ? det får tiden utvisa om det blir några fler "tillfälligheter" på mattsbogatan!

tills dess, live in peace and prosper!

nu har jag helt tröttnat ur på finngubbarna i detta hus! en av dem kommer och knackar på klockan 20:00…

 

finngubbe – tu (du) måste flytta på pilen (bilen) när de kommer och plogar, den kan inte stå där.

 

(jag har ställt bilen så den inte skall stå i vägen, bara för att slippa massa tjafs.)

 

fitte -  jag sitter och tittar på tv, jag sitter inte och ugglar i fönstret hela dagarna bara för att se när plogbilen kommer.

 

finngubbe – den har ju stått där hela veckan!

 

fitte – nej det har den inte, den har stått på gården en halvtimme på dagen några dagar och en kväll när det inte snöade.

 

finngubbe – nej den har stått där hela tiden!

 

fitte – nej det har den inte! Men om du tog och fixade bort den där husbilen som tar upp en utav tre gästparkeringar, så slapp man ju ställa sig på gården.

 

då vänder han på klacken och bara går.

 

det finns tre gästparkeringar, en är jämt upptagen av en husbil. på vintern när det är massa snö tar den upp båda parkeringarna, om man inte kör en mini copper (den gamla modellen), eller en mopedbil förstås.

 

satana, perkele och finska pinnar!!!

 

 

 

 

Det blev ett par spontana nostalgitrippar på jobbet idag. Först fick jag återuppleva ett ord som man hör var och varannan dag, men inte med denna betydelse. Ordet är sola och det kom så oväntat, men det lät som detta ord har använts av denna person varje dag i 30-års tid. Sola, och inte i den bemärkelsen att ligga på en strand och bli smekt av solens varma och bedårande strålar, utan i bemärkelsen att kasta. Det har jag inte hört sedan jag gick i mellanstadiet, det var ett kärt återhörande som lämnade ett leende på mina läppar.

 

Sen fick jag duck tails på huvudet, eller närmare bestämt figuren som blir en robotanka när han säger ” krackelibrankelfnatt”. Jag kunde inte komma på vad tusan han hette. Jag frågade runt lite, till ingen nytta. Vissa hade ingen aning om vad jag babblade om, men vissa förstod vem jag menade, men mindes inte heller namnet. Förklaringen var ungefär så här. Han räknar supersnabbt, allt från alla hagel i en skottsalva till joakims pengar, på nolltid. Han bor i en husvagn hos sin white trash morsa som har papiljotter i håret och ser på tv hela dagarna.

 

Tillslut kom jag på det själv, gizmokvack. En stor börda släpptes från mina axlar och jag kunde fortsätta tänka på arbete. Men jag var ju givetvis tvungen att berätta att jag hittat på namnet. Då kom vi in på diskussionen om de bästa barnprogrammen.

 

Listan är som följer:

 

3: räddningspatrullen

 

2: luftens hjältar

 

1: duck tails (har aldrig gillat den svenska översättningen, ankliv.)

 

Måste erkänna att jag var väldigt svag för trasdockorna också. Plus att jag tyckte det var lite fult att exploatera lilla joel med bitar ur hans liv. Men nu har vi ju köping gänget. Kanske är samma skapare av serierna?

 

 

 

Men det finns ju ingen logik, hur skulle en anka få i sina stora fötter i den lilla grejen där nere?

 

 

 

 

Det blev en myshelg i stockholm, det var härligt. Sedan skulle jag ta 19:45 tåget hem till avesta på söndagen. Jag kommer in på centralstationen och nästan varenda avgång är inställd, alternativt framskjuten. Men mitt tåg skall gå från spår sex, jag traskar dit och upptäcker till min förvåning och lycka att det faktiskt står där. Jag slänger iväg ett snabbt sms till alx om hur skönt det skall bli att komma hem och att det inte är något krångel med mitt tåg, tanken slog mig att detta sms kommer komma tillbaka och bita mig i röven. När jag är några meter från att entra tåget kommer det en gubbe och säger att detta tåget skall flyttas, det är fel tåg. Ridå (och biten i röven)!

Nu börjar jakten på information och det slutar med att jag skall åka buss i stället för tåg. Under tiden jag väntar på bussen var det väldigt kul och intressant att se alla personer hur de beter sig under stress.
Vissa blir helt nervösa och står och klämmer på gubben i gula jackan så han skall ge den nervösa uppmärksamhet, men det ger en omvänd effekt efter som han verkar svag och inget att bry sig om.
Sen finns det dem gubbarna som skall skälla på de stackars gubbarna i gula jackor, de vet lika lite som skällarna och inte har ett dugg med stoppen att göra, det verkar som skällarna vill vara tuffa och handlingskraftiga inför alla de andra människorna som bara står och väntar. Resultatet blir total ignoration från gula jackans sida.
Sen finns det dem lite äldre och finare som kanske är chef på något företag. De står med sina fina pälsar och frågar om de får ersättning för missad arbetsinkomst, de försöker även ge sken av att de inte åker tåg så ofta, att detta nästan kan ha vart första gången. Annars brukar de åka, om inte limousin så i alla fall taxi till jobbet.

Men det drygaste är att alla skall bli så himla samlade, som en grupp, folk skall prata och fråga och ha sig. Allt det typiskt svenska bara raseras och alla står och tjattrar med alla. Men det är väl mysigt tycker du? Nej, ville jag ha det så hade jag antingen flyttat till ett annat land, där människor är sociala. Eller så hade jag gått på syjunta. Jag var trött, irriterad, hungrig och ville bara sätta mig på bussen och sova, inte snacka massa skit med folk jag aldrig mer kommer träffa.

När de ropade ut vilken gate vi skulle till var all den tidigare kamratskapet som bortblåst, nu gällde det att rädda det egna skinnet, ”jag skall på först” mentaliteten rådde. folk knuffades, sprang och trängdes. Jag snackade i telefon med alx som skulle komma med käk, men precis då ropade de ut gatenumret, typiskt på ett bra och ganska väntat sätt. Men en snäll tanke från alx, som värmde mitt kalla stenhjärta.

När jag äntligen kommer på bussen, efter mycket suckar och förstående blickar med folk som också fått se sig trängda, av oftast äldre gamiga gamlingar, somnar jag ganska omgående. Jag vaknat efter 15 minuter och de har världens diskussion bakom mig. En var engelsman från början men flyttade hit på 80-talet, han har översatt böcker och en tjej i min ålder skall hålla på och briljera med massa engelska uttryck som bara funkar på engelska, men som inte finns på svenska. Hon blir nedskjuten ganska snabbt, och jag bara myser.
Sen tycker hon att det är bra att språket utvecklas och förändras, men hon säger mor och far. Jag hatar folk som säger mor och far. Det är gammalt och emot allt vad hon har suttit och haft föreläsning om.

Jag försöker läsa, men de är svårt som ni märkt att fokusera på boken när det är en livlig diskussion precis bakom skallen. Jag förväntade mig att vi skulle till arlanda eller uppsala första, då ser jag en sala rondell och blir varm av lycka. 25 minuter senare landar vi i avesta, det tog typ två timmar med buss, inte dåligt. Jag går ur bussen och det är svinigt svinkallt. Morsan sa att det bara var att ringa, men var jag så dum att jag drar till stockholm med alla varningar om ”snökaos” så får jag skylla mig själv.

Jag träffar en tant som jag skall dela taxi med, det går upp för oss ganska snabbt att det går inga taxisar i avesta en söndag klockan tolv. Jag träffar en granne, men hon skall ut i skogen säger hon. Hon blir upphämtad och åker in mot stan. Jag och tanten står kvar i de 20 minusgraderna. Jag ringer mor och hon kommer och plockar upp oss. När jag kommer fram till porten ser jag att det lyser, ljög grannen mig rakt upp i ansiktet och lät mig stå och huttra halvt ihjäl?

I samma veva skall tanten försöka betala morsan, mamma säger nej, vi skulle ju ändå åka hit. Men då slänger tanten upp vad jag och mamma uppfattar som en 500:ring, efter mycket trugande tar hon emot pengen. Det var bara en 50-lapp.
Men jag var hemma och glad för jag skulle slippa missa jobbet, som börjar bara några timmar efter hemkomsten.

Det var tungt, men värt det för den trevliga vistelsen i stockholm, med mitt hjärta.

På morgonen var det bara att slänga mig på hojen i de 24-26 minusgraderna.
Om det är någon framtida chef som läser detta så behöver du inte tvivla på min arbetsmoral. Det tog en kvart för att få tillbaka känseln i fingrarna, gudrun vad jag längtar tills imorgon bitti.

jag måste ha världens gulligaste och goaste tjej. jag vaknade inatt av att hon låg och fnissade, nästan halvskrattade..

alx - hihihi

fitte - vad är det?

alx - tihitihi

fitte - vad gör du?

alx - fnissfniss

fitte - är du vaken? hallå!

jag skakar om henne lite lätt..

fitte - vet du om att du ligger och fnissar?

alx - ja, jag drömmer om kulglass.

fitte - berätta mer.

alx - imorgon, nu måste jag sova.

så sussade hon in så sött igen. det är första gången jag blir väckt av någon som fnissar i sömnen, men det var mysigt. hoppas det händer fler gånger.



nu ligger hon som sunes pappa och piper fram - jag är sjuuuk!
och tycker synd om sig själv. jäkla gullapa!!

de visade curling idag på gymmet, man blir riktigt pepp på att träna när man tittar på curling. nästan lika pepp som att se rocky 4, när sylvester och dolph tränar inför den stora matchen. usa mot sovjet, the big nations collide.

rocky går tillbaka till sina rötter och kör gammal old school träning och ivan drago tränar i värsta high tech gymmet.

nu är ivan drago aka dolph lundgren med i melodifestivalen. så lätt var det att rasera min idol som jag hade som liten grabb.

men nu tillbaka till curlingen, det lilla jag såg så verkade damerna mer intresserade av att high five:a efter varje ”slag”, ”knuff”, ”puff” eller vad det nu kan kallas för när de skickar iväg sina stenar. det var två sekunder ”puff”, fem sekunder sop och tio sekunder high five. high five:andet kan ha varit i slowmotion också, men jag är inte riktigt säker på den uppgiften, det kan lika gärna ha varit att damerna var trötta i armen efter den stora kraftansträngningen de gjort och att det därför gick lite segare i high five rörelsen.

 

lite Curling nyheter. curling är ju en sport i ständig evolution, så redan till nästa os är det snack om att de skall få sladdlösa designer dammsugare, äntligen får de slänga de där gamla kvastarna, skönt!

 

förövrigt är curling väldigt likt det klassiska kortspelet, kung och städare. där kungen slänger kortleken på golvet och städaren får som namnet antyder, städa upp kortleken från golvet. men i curling är det istället för en kortlek, en sten som kastas på isen och de andra får finna sig i att sopa efteråt.

 

 

 

 

idag vaknade jag till en symfoni. då kanske ni tänker, oj, lyssnar fitte på klassisk musik? och ser förvånade ut.
men nej, det var en symfoni av hamrande, spikande och det tog aldrig slut! grannen under har hållit på och byggt sen vi flyttade in här för ca ett och ett halvt år sedan. jag vet inte vad han bygger för något, men det är inte ett ljudisolerat rum i alla fall! det kan jag lova er.

efter att ha sett det nya avsnittet av schulman show idag, där darin var gäst, eller statist kanske är den rätta benämningen?  han lyckades spotta ur sig ungefär tre hela meningar under de 30-40 minuter programmet pågick. imponerande darin, mycket imponerande. det var nästan i samma pinsamhetsklass som när jackie ferm var med, hua. borat kan slänga sig i väggen, fan vad jag vred och vände på mig i rent obehag, jäkla darin! komma och förstöra min trevliga fredagskväll på det viset. vad har jag någonsin gjort dig?

idag har jag sovit, solat och simmat 1000 meter. nu skulle jag behöva sondmatas.

 

efter att ha varit i vattnet i över en timme (bubbelpoolen inräknad, det tog inte en timme att simma 1000 meter!) tog jag tillfället i akt och försökte dra av mina klor till naglar när de ändå var mjuka. nu ser jag ut som en inbiten nagelbitare. jag måste skaffa mig en nagelsax, gärna nu eller på en gång.